Fredsbevægelse
 

Per Warming in memoriam

Per är död. Sjung!

Af Tord Björk

Nordens bultande hjärta har slutat att slå. Trubaduren, folkbildaren,vänstermannen, människan Per Warming har plötsligt avlidit i Köpenhamn. Vem ska nu få hjärtat att åter slå och ge liv åt den plats på jorden där vi nordbor sökt bygga ett öppet hem. Som få eller ingen annan fyllde Per Warming detta hem med sin närvaro och sång från Korpilombolo till Sönderjylland, Karelen till Reykjavik och vidare till Manila, Mumbai och Moskva.

Per Warming inte bara ville utan levde det goda samhället. När man tog sig upp de många stegen till lägenheten på Halfdans gata väntade alltid god dansk mat och ibland en finsk kålgryta. Maten hade Per lagat så den hade balansen mellan att vara både kraftig och smälta på tungan, du vet sådär att man lätt kan förledas till att äta för mycket. Sen följde samtal av den där sorten man minns i decennier eller livet ut och förstås en konjak till kaffet, gärna också några sånger, egna eller från samlingarna av fonogram.

Det goda samhället uppstod kring Per i kraft av den anda av ansvar för världen som strömmade genom det han gjorde där tanke mötte känsla, handling mötte det andliga i tillvaron och generationerna fördes samman. I detta låg ett uppfordrande krav på moral och bejakande av de spontana livsyttringarna oreglerat av den alltmer marknadsstyrande staten, det som teologen Løgstrup också kallar suveräna livsyttringar.
Ofta innebar det att Per befann sig mitt bland handlandet och tänkandet hos vår tids folkrörelser i världen och lång från de dominerande krafterna i våra dagars nordiska samhälle till både höger och vänster.

Per kände smärta inför omvandlingen av de nordiska länderna från samhällen där folkrörelserna bar fram en strävan efter jämlikhet och fred till den nyliberala imperialismens aktiva medlöpare. Motmedlet var sången, brist på illusioner och grannsamverkan för solidaritet i hemmakvarteren på Islands brygge mot gentrifieringen, inom och mellan länderna i Norden och globalt.

Rötterna fanns i den mytologiska folkhögskolans uppgörelse med passiviteten inför Nazitysklands ockupation av Danmark. Med en kristen grund som uppfordrade till handling restes på dessa folkhögskolor ett motstånd som förföljdes inte bara av den tyska ockupationsmakten utan också den danska samarbetsregeringen. Det bästa av Danmark gjorde väpnat uppror inte bara mot främmande herrefolkstänkande utan också den egna statens aktiva medverkan. I denna tradition blev Per Warming
tidigt rektor i en levande nordisk folkhögskolekultur. Med en son aktiv i husockupationsrörelsen, en annan borgmästare och en tredje arbetande på kasinot i Köpenhamn samt en hustru som är trädgårdsmästare hade Per en kontaktyta som är få förunnat.

I frågan om våld, framsteg och religion stod han för en rakryggad hållning där han stundtals kände sig ensam. För Per var våldet något som alla måste ta ansvar för, och som finns där vare sig vi vill eller inte. Därmed handlar det inte om att ta avstånd från våld och på så sätt säga sig ha rena händer. Det gäller att bestämma sig för vilken våldsnivå som är moraliskt försvarbar utifrån en så illusionsfri hållning som möjligt. Varken staten eller det civila samhället kan bortse från att både att handla och avstå från att handla i konflikter innebär att man är delaktig i våldsutövning eller accepterar den och därmed gör den möjlig.

I frågan om synen på framsteg menade Per att vänstern tenderat att göra framsteg överordnat rättvisa och därmed tenderat att alliera sig med urbana intressen medan bönderna och landsbygdsbefolkningen setts som mindre viktiga. Men vad händer om de urbana intressen man allierat sig med för att uppnå framgång visar sig sätta rättvisan på undantag samtidigt som ekologiska begränsningar sätter ifråga om
samhällskonflikter kan lösas genom att ständigt skjuta dem framför sig.

I fråga om religion avvek Per också från de gängse synen inom dansk vänster. Per såg i teologen Løgstrups anda de suveräna livsyttringarna före de formats av samhällets institutioner som grunden för kollektiva rörelser och byggde vidare på den svenske lekmannaforskaren Jan Wiklunds teorier om folkrörelser. Det andliga såg Per manifesterat i den gemensamma sången, och något som är oskiljaktigt från unika
relationer mellan människor som vi behöver för vår existens.

Per förblev genom hela livet en självständig sammanhållande kraft mellan länderna som förde folkbildningen och det folkliga deltagandet i politiken och kulturen samman. På Filippinerna, i Turkiet, på sociala forum och på ekologiskt arbetsläger på Solovetsköarna i Vita havet hördes han stämma sjunga sångerna för att höja modet hos oss alla. Det livslånga engagemanget för folkhögskolan, folkrörelser och folk i Norden manifesterades i flera böcker och deltagande i politiska initiativ. I modstand og myter förs ett samtal mellan dagens husockupanter och antirasister med en motståndsman från kriget.

Tillsammans med Patrick McManus, Sara och Erik Stinus ordnade han 75 årsjubiléet av Gandhis saltmarsch som tillsammans med många arrangemang i övriga Norden stod för hälften av det globala firandet med en stark appell till motstånd i vår tid.

Det kan synas som den politiska kultur och värld som Per bar fram är passé i ett nytt sekulariserat Norden där det gäller att äga sin identitet och vara anställningsbar snarare än att handla tillsammans med andra för att förändra samhället. Men kanske är det tvärtom så att det han stod för är det som kommer behövas i framtiden. För Per var inte Norden en unik egenskap hos de nordiska folken, en identitet som kan odlas fram. Det var istället i relationen mellan folk som vi i Norden hade lärt något som var värdefullt, något som kan utsträckas till andra och innebär att det varken finns en yttersta gräns för det nordiska eller att det är för alltid givet att det finns kvar. Kanske
kommer det en tid när detta att äga sitt varumärke visar sig vara otillräckligt och att ständigt skjuta på ansvarstagandet för att lösa dagens konflikter genom hänvisning till senare framsteg och tillväxt inte längre är den framgångssaga det en gång var. En tid när det sjungs nya sånger tillsammans och gamla sånger får ny kraft.

Per levde som han lärde. Hans sista stora projekt var att förbinda Norden med den ryska gitarrpoesin. Den växte fram bland ryska ungdomar i Sovjetunionen på 1950-talet som reste ut till naturen för att sjunga och skriva sånger tillsammans. En amatörsångrörelse som varken tog avstånd från ryska revolutionen eller anpassade sig till makten. Den är livaktig också i andra länder med tidiga företrädare som Okudjava och Vysotskij. Per har gett ut deras sånger i en bok med både rysk och dansk text när han inte sjunger sångerna själv runtom i Norden och på besök i Moskva.

Vem ska nu skapa vänskap med våra grannländer och få oss att upptäcka främmande världar på andra sidan jorden och i vårt eget land? Med sin illusionslöshet och samtidiga tro på förnuftet och känslan byggde Per broar mellan människor och rörelser av de mest skilda slag. Vem eller vilka ska nu bära detta vidare på ett sätt som förenar de som har helt olika ideologi och utgångspunkt för sitt engagemang? Jan Wiklunds bok om globala folkrörelser de senaste 2500 åren som Per uppskattade
mycket har titeln Demokratins bärare. Per var en bärare av demokratin.

Han inte bara sjöng fram demokratin utan organiserade den också. Inför den pågående valrörelsen i Danmark tog han initiativ till att musiker ställde upp. Föredömet var den politiska sångverkstaden på PH caféen i Köpenhamn som han grundat och spridit till Helsingfors inspirerad av Jan Hammarlunds visverkstad i Stockholm. Till världssociala forumet tog han initiativ till att musiker från hela världen gjorde en CD med motståndssånger som hyllning till alla folkrörelser som kämpar.

Per är död. Vi har ett val. Vi kan ta ansvar och bära demokratin vidare. Under tiden kan vi laga oss en god måltid för de vi lever tillsammans på jorden med och lyssna på danskan när den är som vackrast och Per sjunger gitarrpoesins Håbets lille orkester med kjærlighed som dirigent och La oss vise våre sår, og vrede når det smerter, alene eller sammen.

Eller sjunga Michael Wiehes låt som Per spridit till många sociala forum och andra länder. Den börjar: Här är en sång till modet, den går till alla dom, som drömmer om en morgondag fast natten den är lång.


Til minde om Per Warming.avi
http://www.youtube.com/watch?v=YMQGU3sfVi4

In memory of Per Warming, 2011 Copenhagen Det Gule Villa
http://www.youtube.com/watch?v=l7eoE_H29a8

Den Gule Villa Russian Melodies1 with Per Warming, Copenhagen 2010
http://www.youtube.com/watch?v=eOmoLPv08EM

- End -